VM 1990 spelades i Italien och anses av många vara en av de sämsta turneringarna någonsin. Aldrig har det gjorts så få mål i en turnering och det har heller aldrig delats ut lika många röda kort. För första gången någonsin delades det också ut ett rött kort i finalen. Trots avsaknaden av mål blev det den mest framgångsrika VM-turneringen dittills räknat i antalet tv-tittare. Finalen spelades på Stadio Olimpico i Rom inför 73 000 åskådare. Finallagen var de samma som i turneringen 1986, Argentina och Västtyskland. Matchen blev en av de tuffaste VM-finalerna som spelats och när Pedro Monzon i Argentina blev utvisad i den 65:e minuten blev han den första spelaren att få ett rött kort i en final. I den 87:e minuten fick Argentina ytterligare en spelare utvisad. Västtyskland dominerade matchen och hade totalt 16 målchanser medan Argentina bara fick iväg ett enda skott på mål.

Enda målet kom på straff

Matchen blev den målfattigaste finalen någonsin och Argentina blev det första laget som inte lyckades göra mål i en VM-final. Västtyskland vann till slut med 1-0 efter att Andreas Brehme satte en straff i den 85:e minuten. De fick således revansch för finalförlusten mot Argentina fyra år tidigare och tog sin tredje VM-titel någonsin. Västtyskland blev också den nation som spelat flest finaler i fotbolls-VM med tre vinster och tre förluster.

Argentinas taktik

Det argentinska laget fick utstå kritik efter matchen, som många ansåg var en av de sämsta i VM-historien. En del menade att Argentinas taktik var att spela defensivt och försöka föra matchen till en straffläggning. På detta sätt hade laget slagit ut både hemmanationen Italien och Jugoslavien från turneringen. Argentina var dock drabbat av både skador och avstängningar inför finalmatchen. Fyra spelare kunde inte delta på grund av avstängningar och laget fick dessutom avsluta matchen med nio spelare på planen.